Sverige har länge haft rykte om sig att vara ett empatiskt land där man värnar om människor i alla åldrar. Daghemsplatser är självklart för alla och den som blir gammal ska kunna få en dräglig tillvaro. Tyvärr är detta långt ifrån sant och äldreomsorgen är idag den typ av vård som har changerat allra mest. Detta gäller inte bara i Sverige utan även i andra länder i Europa.
Har de äldre glömts bort?
Det talas relativt lite om våra gamla i Sverige idag. De har blivit en ganska bortglömd grupp som får maka på sig för andra problem i samhället och detta är naturligtvis fel. Våra äldre har byggt upp vårt fina land och ska också respekteras därefter. Idag är det vanligt förekommande att gamla och pensionärer inte får chansen att komma ut i friska luften mer än en eller ett par gånger per år och ibland även mindre än så. Detta är en enda lång väntan på döden och det finns absolut inget drägligt eller respektfullt med detta. I många kommuner jobbar hemtjänstföretagen så mycket att man inte har mer tid över för de äldre, än kanske 10 minuter per person och för ensamma människor som behöver någon att tala med, att berätta sina historier för och att ha någon som förstår ens ensamhet, blir detta raka vägen ned mot avgrunden. En gammal människa har mycket på hjärtat och behöver en sysselsättning även på gamla dar som gör att tillvaron blir lite enklare.
Att bemöta de äldre med värdighet
Aspekter som värdighet, bemötande och omtanke som är något vi i Sverige vill värna om och som vi har varit stolta över att kunna förmedla i så många år nu, har helt plötsligt försvunnit under ytan för att lämna plats åt andra ting. Det är dags att börja respektera våra gamla och att ge dem den livskvalitet på gamla dar som vi förväntar oss när vi blir pensionärer. Saker och ting behöver få ta längre tid än det gör för tillfället och solidariteten mot gamla får inte komma i kläm. Äldrevården är på väg att bli gårdagens fattigvård.